“Han var stor, svart och vänlig. Han älskade alla: klåfingriga barn, gårdfarihandlare, kattor. Hans utsida uppfyllde inte alla gånger expertisens krav men hans hjärta var varmt och rymligt. Han hade engelska anor och en stolt ägare och så småningom blev han far till vår första labrador. Efter bekantskapen med honom blev nämligen ingen annan hund vad den varit förut. Begreppet hund blev detsamma som labrador och är det fortfarande. Ett måste för var och en som träffat rätt slags labrador.”
Ur förordet till boken Labradoren av Ing-Marie Hagelin, en måstebok för alla labradorägare.
Rasens egentliga ursprung är höljt i dunkel och många teorier finns. Tämligen säkert är att i början av 1800-talet överfördes till England från Labradorhalvön en ras som sedan genom inkorsningar givit dagens labrador retriever, den som erkändes av en engelska kennelklubben som ras 1903.
Rasen har som sin huvudsakliga uppgift att vid fågel- och småviltjakt arbeta efter skott och då främst som apportör. Stor arbetslust, styrka och spänst i kombination med god följsamhet gör den väl lämpad för sina arbetsuppgifter.
Labrador retriever är en starkt byggd, kompakt och mycket rörlig hund med bred skalle, bred och djup bröstkorg och brett och starkt ländparti och bakställ. Den är mycket rörlig, har utmärkt luktsinne, är en god apportör och har passion för vatten.Uppförande/karaktär:
Till temperamentet är rasen intelligent och följsam med en stark vilja att vara till lags. Den är godmodig, entusiastisk och vänlig, utan spår av aggressivitet eller blyghet. Labrador retriever är en anpassningsbar och tillgiven följeslagare.Huvud:Huvudet skall vara välmejslat utan köttiga kinder.
Skallen skall vara bred.
Stopet skall vara markerat.
Nostryffeln skall vara bred med väl utvecklade näsborrar
Nospartiet skall vara kraftfullt, aldrig snipigt.
Käkarna skall vara medellånga och starka med starka tänder och perfekt, regelbundet och komplett saxbett.
Ögonen skall vara medelstora och bruna eller hasselnötsbruna. Uttrycket skall vara intelligent och vänligt.
Öronen skall vara ansatta tämligen långt bak på skallen och de skall bäras hängande tätt intill kinderna. De får inte vara stora och tunga.
Halsen skall vara torr, stark och kraftig.
Kropp:
Rygglinjen skall vara plan.
Ländpartiet skall vara brett, kort och kraftigt.
Bröstkorgen skall ha god bredd och gott djup, med väl välvda, tunnformade revben.
Svansen är ett kännetecken för rasen – den skall vara mycket tjock vid ansättningen och smalna gradvis mot spetsen. Svansen skall vara medellång utan fana men vara täckt runt om med kort, tjock, tät päls vilket ger svansen ett rundat utseende, s k uttersvans.
Svansen får bäras glatt men aldrig ringlad över ryggen.
Frambenen skall ha god benstomme och vara raka från armbågarna till tassarna såväl från sidan som framifrån sett.
Skulderbladen skall vara långa och sluttande.
Tassarna skall vara runda och kompakta med väl välvda tår och välutvecklade trampdynor.
Bakstället skall vara välutvecklat, korset får inte slutta mot svansen.
Knälederna skall vara välvinklade
Hasorna skall var lågt ansatta. Kohasighet är absolut inte önskvärt
Baktassar, se framtassar.
Rörelserna skall vara fria och tillräckligt marktäckande. De skall vara regelbundna och parallella fram och bak.
Päls:
Pälsen är ett speciellt särdrag för rasen. Den skall vara kort och tät utan vågor eller fransar och kännas jämförelsevis hård vid beröring samt ha vattenavvisande underull.
Färg: Enfärgat svart, gul eller leverbrun. Gult får variera från ljust gräddfärgat till rävrött. En liten vit fläck på bringan är tillåtet.
Storlek/vikt:
Idealmankhöjd för hanhund: 56 – 57 cm
Idealmankhöjd för tik: 55 – 56 cm
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande
till graden av avvikelse.
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
Källa: SKK